Jag har behandlats orätt
Jag har behandlats rätt
Jag har vaskat guld
Och jag har sett allt som skett

Jag har minskat i omkrets
Men vuxit som man
Jag har kysst fjärran kvinnor
Och kallats Don Juan

Sett upp till mig har Clark Gabel,
Zorro och Evert Taube
Många är damerna
Men även liken i min garderob

Jag har behandlat orätt
Och jag har behandlat rätt
Jag har vaskat guld
Men jag ångrar inget som skett

En dagboksnot från 10/7-1910

En sådan vacker julidag. Den revolutions smekningar som slagit ton i härskapet sjöng sin vida sång.

Ich kann ihm, jetzt ihm glauben bin Zeit

Öffnen Sie Ihre Augen

Furcht wird gegangen,

es ist nicht lang

Es gibt ein Licht im Himmel

Es ist okay, draußen zu schauen

Der Tag, den es bleibt

Und passen Sie den Sonnenaufgang auf

Sonne, glänzt er auf allen uns

Wir sind eins in ihm sind Hand

Gekommene innere und beleuchten meinen Raumwie das Herz jedes Mannes

Men alla verkar inte vara sommaren sång tillmötes. Läste i dagens tidning att vissa tycka sången var skandal. Någon frihärre krävde att de gemensamma baden måste upphöra. Men vi brydde oss inte. Vi njöt bara af varandras sällskap. Vi herrar i vattenbrynet.

Ett vykort från tider som flytt

Jag var där 1909. Fiskade lax med Lo-strejkarna vid strömkajen nedanför Grand Hotel i Stockholm. Vi fick ingen fisk och Lo:s strejkkassor tömdes snabbt. Målet; att stoppa hela samhällsmaskineriet gick i stöpen och laxen vandrade norrut.

På resande fot? Så intressant.

- Så, så det är så som jag säger?
- Javisst. Visst är det så.
- Så, jag har varit på resande fot då.
- Resande fot, visst, visst det kan du ge dig på.
- Vi snackar långväga resenär?
- Visst, visst. Jag har varit både här och där.
- Var har jag varit? Vad har jag gjort? Snälla, snälla ge mig ett svar.
- Jag har varit i Casablanca, i San Fransisco och Zanzibar!
- Har jag har kryssat mellan öar? Vandrat genom öken? och hängt på pianobar?
- Visst, visst. Du har gett din beskärda del till alla och envar.
- Är detta sant? Hur kan detta komma sig? Men gud, bör jag skriva min memoar?
- Jag kan skriva. Lita på mig. Du kommer framstå som en galant!
- Är det sant? Men gud, vad artigt! Jag är visst himla charmant!

I Rio

Jag träffade en man i Rio
Som gick som om han huserade en bio

Han var stor och aningen blank
och så vitt jag rätt förstod, en gnutta älskogskrank

Han log mot mig och frågade
Om det var något som plågade

För jag, sa han, var glansig i ögonen och stod lätt på lut
Jag såg visst sliten, beklämd och bruten ut

Jag berättade att jag färdats tusen mil
Och att min resa skulle ta mig tusen till

Att Rio bara var en del på vägen
och att jag snart blir en del av er folksägen

Han frågade om han fick ta mig i sin famn
Och när jag stod där, cheek to cheek, frågade han om mitt namn

Jag sa att jag går under mången benämning
Den kylige vinden, Karlen eller Höstdagsjämning

Kalla mig Jacob, Anton eller Kung Bore
Men när jag backade tillbaks in i dimman viskade jag
…
Jag är Den Store

Färdmannen

Jag har farit tusen mil
Och nu ska jag fara tusen till
Över berg
Över hav
Genom dalar
Genom sav
Jag ska fara till Kanans land
Till Mallis och Bangladesh
Jag ska fiska öring i Tunis
Och shoppa grönt i Marrakech.
Jag är en jetsetter
En backpacker
Och jag har en kvinna i varje hamn
Du undrar vem jag är

...

Jag är Den Store
Och Gud vet mitt namn!

Hemmans lovkväde

Den Store